Fördelen med att vara tunnhårig
Jag lärde mig tidigt att frisyr, det är nog inget för mig. Anledningen är brist på hår på hjässan. Redan som sjuttonåring började jag klippa mig själv. Och färgade även håret, vilket i sig är ett sorgligt kapitel. Inte nog med att jag var dålig på att klippa mig själv alltså. Som tur var så hade jag ett bra självfall som dolde mina frisöriella brister. Vid en ålder av ungefär 25 år så gav jag upp att ha frisyr. Den kala fläcken på hjässan var då alldeles för stor för att kunna döljas. Lillebrors retande tog så ut sin rätt. Jag åkte och köpte en trimmer, för ungefär 300 kronor. Och det är kostnaden jag lagt på mitt hår sedan dess. Eller sedan jag var 17, förutom några få paket med hårfärg. Remington av modell Shortcut Trimmer. Vet ej om den finns att få tag på längre. Inget schampo eller balsam till min hjässa inte. Barnen däremot har ju så klart fått renat hår genom dessa hårprodukter. Men sparsamt. Ofta räcker det faktiskt med vatten och fysiskt tvättande. ...